Uppror

Jag trevar i gränder, söker i snår.
Så mycket jag vill veta.

Staplade frågetecken i parad,
viska finurligt bak min rygg.

- Kom hit, ni frågvisa!
Lös er från hopen,
våga stå för er själva!


Jag vill inte vara med,
orkar ej förklara.
Jag rätar ut mig till ett utropstecken,
plöjer fram genom massan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0