=)
NATTGÅVA
Under natten hade alla grässtrån fått presenter.
Var och en hade skänkts en egen vackerhet.
Högst upp på strånas topp
hade någon lagt en liten vattenboll
Många var de strån som undra
var denna kom ifrån.
Denna tingest, tämligen svår att parera
och till synes så väldigt dyrbar...
Ty när morgonsolens första strålar
besökte dem var och en
blev de alla plötsligt förmögna,
då de ägde en alldeles egen skimrande pärla.
Var och en hade skänkts en egen vackerhet.
Högst upp på strånas topp
hade någon lagt en liten vattenboll
Många var de strån som undra
var denna kom ifrån.
Denna tingest, tämligen svår att parera
och till synes så väldigt dyrbar...
Ty när morgonsolens första strålar
besökte dem var och en
blev de alla plötsligt förmögna,
då de ägde en alldeles egen skimrande pärla.
Efter regn kom det sol <3
Uppror
Jag trevar i gränder, söker i snår.
Så mycket jag vill veta.
Staplade frågetecken i parad,
viska finurligt bak min rygg.
- Kom hit, ni frågvisa!
Lös er från hopen,
våga stå för er själva!
Jag vill inte vara med,
orkar ej förklara.
Jag rätar ut mig till ett utropstecken,
plöjer fram genom massan...
Så mycket jag vill veta.
Staplade frågetecken i parad,
viska finurligt bak min rygg.
- Kom hit, ni frågvisa!
Lös er från hopen,
våga stå för er själva!
Jag vill inte vara med,
orkar ej förklara.
Jag rätar ut mig till ett utropstecken,
plöjer fram genom massan...
Fredagskväll
Rabatter med blommor är vi vana att se.Vi njuter av dess färgprakt och variationerna av former, mönster och storlek på blommorna.
Men, det finns så mycket vi inte vet om blommor i en helt vanlig rabatt. Lägger man sig lite på lur och öppnar upp sinnena för växternas tillvaro, kan man upptäcka både det ena och det andra.
Hemma i min trädgård har jag några sådana här rabatter, med blommor. En av dem kallar jag "favoritrabatten". Den är min favorit pga sin mångfald och färgrikedom.
Här kommer en scen ur en fredagskväll i denna rabatt;
En maskrosboll stod och ståtade liksom för sig själv, mitt bland alla andra. Kanske hade han tankarna på annat håll och ville inte bli störd. eller var han rent av blyg och inte vågade knyta några kontakter?
Han var verkligen ganska ny i detta sammanhang. Inte hade han varit här året innan...
Skulle han säga nåt, vore det väl till prästen som stod närmast, men denne var märkligt sluten och inbjöd inte till nån konversation.
"Konstigt", tänkte maskrosboll, han som är präst, med krage å allt, borde väl inte vara sån...
Nåväl! Vallört och den kraftiga och ganska yviga Vallmo stod trots allt och bytte erfarenheter, för att uttrycka sig stiligt. De hade sinne för såna här tillställningar minsann och visste precis hur man förde sig. Försedda med tilltugg och färgglad drink, världsvant och elegant.
Aklejorna stod liksom utspridda, inte i grupp som många av de andra. De var i kväll lite av värdar och värdinnor och skulle därigenom se till att alla de inbjudna skulle känna sig uppskattade och välkomna. Med öppna sinnen och raka ryggar observerade de noga de minglande. Ständigt redo att tillfredsställa med ännu en snitt eller mera champagne.
Gullkragarna hade också kommit, trots att de flesta i hemlighet önskat att de inte skulle...
Men, varför då, undrar ni kanske?
Jo, kära ni. de var så många. De kom liksom i flock och inte var de särskilt sofistikerade, eller för den delen egentligen inte alls avsedda för sådana här lite mer striktare miljöer.
Varför de kom? Jo, ni vet...kontakter. Det var helt enkelt Liljorna som fixade in dem.
och...nu var de här. Högljudda och ganska bladiga redan när de kom. Bredde ut sig och tog plats..drack upp all sprit...
Familjen Smörboll hade också dykt upp, om än något sent. Nu stod de i grupp, för sig själva och pratade endast med varann. De petade nervöst på sina snittar och såg sig oroligt omkring; kände de några? Var man verkligen rätt klädd? och var fanns toaletten?
Humleblomstren däremot, var inte oroliga. De hade intagit dansgolvet och med vana fötter var de redan i full gång och svängde sina lurviga i allt vidare svängar.
Också Förgätmigej hade hittat hit och lät musiken föra bort dem, liksom i extas.
Några få Bellisar hade också innfunnit sig. De hade dock redan från början bestämt sig för att gå hem tidigt, eftersom de ofta kände sig så små och betydelselösa i sådana här sammanhang och egentligen hellre var hemma och tittade på " så ska det låta"
En Gullviva var också där, alldeles ensam. Hon spanade en del åt maskrosbolls håll, men tänkte sedan att det nog fick vara med flörtandet i kväll. Hon var trött efter en tuff vecka på jobbet och kände sig egentligen inte alls upplagd.
Smultronblommorna hängde förstås i baren, som vanligt. Ju trängre, desto bättre, verkade vara deras paroll, när de ivrigt slök den ena tequian efter den andra, tillsammans med gröna hissen och några ganska rökiga whiskey.
( Det var också nån av dem som måste ha spytt i hörnet vid damrummet, gick ryktet senare på kvällen.)
Nåväl...på det hela taget var det väl en lyckad kväll för de flesta. Ordningen hölls nästan hela tiden i schack, förutom en fadäs med några gulingar som försökte ta sig in trots att de tre biffiga bröderna Syren sa skarpt ifrån.
" Men, vi har leg", försökte de.
Men, bröderna Syren var obevekliga när det gällde minderåriga.
Ingen märkte dock att dessa gulingar följde partajandet genom fönsterrutan, drickandes en del hembränt de hade köpt av grannen, vilkens namn jag inte ska gå in på här, då han kan komma i dålig dager...
Men, det finns så mycket vi inte vet om blommor i en helt vanlig rabatt. Lägger man sig lite på lur och öppnar upp sinnena för växternas tillvaro, kan man upptäcka både det ena och det andra.
Hemma i min trädgård har jag några sådana här rabatter, med blommor. En av dem kallar jag "favoritrabatten". Den är min favorit pga sin mångfald och färgrikedom.
Här kommer en scen ur en fredagskväll i denna rabatt;
En maskrosboll stod och ståtade liksom för sig själv, mitt bland alla andra. Kanske hade han tankarna på annat håll och ville inte bli störd. eller var han rent av blyg och inte vågade knyta några kontakter?
Han var verkligen ganska ny i detta sammanhang. Inte hade han varit här året innan...
Skulle han säga nåt, vore det väl till prästen som stod närmast, men denne var märkligt sluten och inbjöd inte till nån konversation.
"Konstigt", tänkte maskrosboll, han som är präst, med krage å allt, borde väl inte vara sån...
Nåväl! Vallört och den kraftiga och ganska yviga Vallmo stod trots allt och bytte erfarenheter, för att uttrycka sig stiligt. De hade sinne för såna här tillställningar minsann och visste precis hur man förde sig. Försedda med tilltugg och färgglad drink, världsvant och elegant.
Aklejorna stod liksom utspridda, inte i grupp som många av de andra. De var i kväll lite av värdar och värdinnor och skulle därigenom se till att alla de inbjudna skulle känna sig uppskattade och välkomna. Med öppna sinnen och raka ryggar observerade de noga de minglande. Ständigt redo att tillfredsställa med ännu en snitt eller mera champagne.
Gullkragarna hade också kommit, trots att de flesta i hemlighet önskat att de inte skulle...
Men, varför då, undrar ni kanske?
Jo, kära ni. de var så många. De kom liksom i flock och inte var de särskilt sofistikerade, eller för den delen egentligen inte alls avsedda för sådana här lite mer striktare miljöer.
Varför de kom? Jo, ni vet...kontakter. Det var helt enkelt Liljorna som fixade in dem.
och...nu var de här. Högljudda och ganska bladiga redan när de kom. Bredde ut sig och tog plats..drack upp all sprit...
Familjen Smörboll hade också dykt upp, om än något sent. Nu stod de i grupp, för sig själva och pratade endast med varann. De petade nervöst på sina snittar och såg sig oroligt omkring; kände de några? Var man verkligen rätt klädd? och var fanns toaletten?
Humleblomstren däremot, var inte oroliga. De hade intagit dansgolvet och med vana fötter var de redan i full gång och svängde sina lurviga i allt vidare svängar.
Också Förgätmigej hade hittat hit och lät musiken föra bort dem, liksom i extas.
Några få Bellisar hade också innfunnit sig. De hade dock redan från början bestämt sig för att gå hem tidigt, eftersom de ofta kände sig så små och betydelselösa i sådana här sammanhang och egentligen hellre var hemma och tittade på " så ska det låta"
En Gullviva var också där, alldeles ensam. Hon spanade en del åt maskrosbolls håll, men tänkte sedan att det nog fick vara med flörtandet i kväll. Hon var trött efter en tuff vecka på jobbet och kände sig egentligen inte alls upplagd.
Smultronblommorna hängde förstås i baren, som vanligt. Ju trängre, desto bättre, verkade vara deras paroll, när de ivrigt slök den ena tequian efter den andra, tillsammans med gröna hissen och några ganska rökiga whiskey.
( Det var också nån av dem som måste ha spytt i hörnet vid damrummet, gick ryktet senare på kvällen.)
Nåväl...på det hela taget var det väl en lyckad kväll för de flesta. Ordningen hölls nästan hela tiden i schack, förutom en fadäs med några gulingar som försökte ta sig in trots att de tre biffiga bröderna Syren sa skarpt ifrån.
" Men, vi har leg", försökte de.
Men, bröderna Syren var obevekliga när det gällde minderåriga.
Ingen märkte dock att dessa gulingar följde partajandet genom fönsterrutan, drickandes en del hembränt de hade köpt av grannen, vilkens namn jag inte ska gå in på här, då han kan komma i dålig dager...
