Vägskäl
VÄGSKÄL
Följ med mig, sa han,
låt mig leda dig.
Var inte rädd för sprickor och skrevor,
jag är ju här med dig.
Jag ser hans framsträckta hand,
känner hur tveksamhet slår rot
Samtidigt längtan i blodet
vild och brusande vilja...
Så ser jag den store med ännu en blick,
sedan vänder jag och går
Nog kan varje väsen behöva
en hand att ledas av
Men mina händer vill vara fria att famla i mörkret med
Och jag snubblar hellre och reser mig upp
än låter min tanke bli ledd...
Så låt mig då vandra ensam
likt djuren på skogarnas mark
Och tyck inte min resa syns fattig och tunn
Borta är jag snart,
ledd av vind och vatten
Och inte ens i mossan
ska någon se mitt spår...
Följ med mig, sa han,
låt mig leda dig.
Var inte rädd för sprickor och skrevor,
jag är ju här med dig.
Jag ser hans framsträckta hand,
känner hur tveksamhet slår rot
Samtidigt längtan i blodet
vild och brusande vilja...
Så ser jag den store med ännu en blick,
sedan vänder jag och går
Nog kan varje väsen behöva
en hand att ledas av
Men mina händer vill vara fria att famla i mörkret med
Och jag snubblar hellre och reser mig upp
än låter min tanke bli ledd...
Så låt mig då vandra ensam
likt djuren på skogarnas mark
Och tyck inte min resa syns fattig och tunn
Borta är jag snart,
ledd av vind och vatten
Och inte ens i mossan
ska någon se mitt spår...
=)
Väntan
Nu är det väntan i vinden,
avvaktande trädens gester...
Det börjar ljusna, droppa och myllra.
Men hoppet har ännu sin tjäle.
Långsint är kylan,
vresig och tvär...
avvaktande trädens gester...
Det börjar ljusna, droppa och myllra.
Men hoppet har ännu sin tjäle.
Långsint är kylan,
vresig och tvär...
det går mot vår =)
Ving-slag
Änglar, finns dom?
Ja, det tror jag.
Fast kanske inte såna med vingar å sånt...
Jag har mött några, som hade en ängels blick.
Några som lämnade kvar en del av sig själva
när de gick...
Den delen har jag vårdat
planterat i mig själv på nåt vis.
Sett den växa och ge bara mer och mer...
Ibland en susning
som av vingslag,
ilar i mina ådror.
Sprider sig som värme
får mig att undra
Vad är det som rör sig omkring oss
och i oss
som är så stort att vi fylls till brädden...
Ja, det tror jag.
Fast kanske inte såna med vingar å sånt...
Jag har mött några, som hade en ängels blick.
Några som lämnade kvar en del av sig själva
när de gick...
Den delen har jag vårdat
planterat i mig själv på nåt vis.
Sett den växa och ge bara mer och mer...
Ibland en susning
som av vingslag,
ilar i mina ådror.
Sprider sig som värme
får mig att undra
Vad är det som rör sig omkring oss
och i oss
som är så stort att vi fylls till brädden...
Längtan
