Vägskäl
VÄGSKÄL
Följ med mig, sa han,
låt mig leda dig.
Var inte rädd för sprickor och skrevor,
jag är ju här med dig.
Jag ser hans framsträckta hand,
känner hur tveksamhet slår rot
Samtidigt längtan i blodet
vild och brusande vilja...
Så ser jag den store med ännu en blick,
sedan vänder jag och går
Nog kan varje väsen behöva
en hand att ledas av
Men mina händer vill vara fria att famla i mörkret med
Och jag snubblar hellre och reser mig upp
än låter min tanke bli ledd...
Så låt mig då vandra ensam
likt djuren på skogarnas mark
Och tyck inte min resa syns fattig och tunn
Borta är jag snart,
ledd av vind och vatten
Och inte ens i mossan
ska någon se mitt spår...
Följ med mig, sa han,
låt mig leda dig.
Var inte rädd för sprickor och skrevor,
jag är ju här med dig.
Jag ser hans framsträckta hand,
känner hur tveksamhet slår rot
Samtidigt längtan i blodet
vild och brusande vilja...
Så ser jag den store med ännu en blick,
sedan vänder jag och går
Nog kan varje väsen behöva
en hand att ledas av
Men mina händer vill vara fria att famla i mörkret med
Och jag snubblar hellre och reser mig upp
än låter min tanke bli ledd...
Så låt mig då vandra ensam
likt djuren på skogarnas mark
Och tyck inte min resa syns fattig och tunn
Borta är jag snart,
ledd av vind och vatten
Och inte ens i mossan
ska någon se mitt spår...
Kommentarer
Trackback
